Hennes ögonlock bränner till
Dammkorn blir till stora snöflingor
Solen stiger högt trots nattens timslag
Snabba hjärtslag av glädje ekar i öronen
Fjärran blir här och här blir fjärran
Läppar rör sig mimandes glömda ord
Frustrerande gester möts av oförståelse
Tiden rör sig likt ett löv faller till marken
Vingslag från fåglar skapar stormar
En vattendroppe skapar oceaner
Allt medan radion brusande skickar vågor
Ett rum inte allt för kalt
Gästas av en dam och hennes son
Ett fat med kakor, koppar med te
Bordet dignar av dess ljuvligheter
Aromen kittlar deras näsor
Smaken lämnar silkeslena spår
Ty detta är ett rum så kalt
Men nu så fullt av minnen
No comments:
Post a Comment